Våra fäders tappra nordiska blod ropar till oss i fosterjord.

Tanken var oberörd. Det här kunde inte hända mig. Jag är inte den typen av tjej som blir överrumplad. Jag hade aldrig tidigare känt en sån rädsla jag gjorde nu. Jag visste inte vad eller vem det var som följde efter mig och helt ärligt så ville jag nog inte veta det heller. Jag visste bara att jag kunde vara dum nog att försöka slå ner personen även fast han eller hon skulle vara dubbelt så stor. Jag började istället tänka ut en flyktväg, fastän jag visste att jag ändå inte skulle ta den vägen när jag väl behövde det. Jag hade mina instinkter att göra allt på mitt sätt, det är något jag ärvt att släkten. Många skulle kalla mej orädd, modig kanske till och med dum och galen. Jag hade ett ganska lågt värde mot mej själv, jag satt andras liv före mitt. Jag har aldrig varit ledsen över att såra någon inte ens om det var för att rädda någon från att göra något dumt. Man kan säga att jag levde ensamt fastän jag hade miljoner kompisar som stod på min sida. Jag skulle kalla det att man antngen är vän med mej eller fiende. Och fiende tror jag inte att det är många som vill bli mot mej. Min pappa har suttit i fängelset under hela mitt liv och mamma har jag ingen aning om vem det är. Så jag har väl vant mej att aldrig vara svag på det viset. Men nu att ha känslan att vara iakttagen kändes det inte så bra, jag kände mej hjälplös och liten. Jag visste inte åt vilket håll nog skulle komma ifrån. Varenda muskel i min kropp var spänd beredd på att försvara sin ägares kropp. Den här delen av parken är ganska liten, det är nästan aldrig folk här. Och jag tror att jag aldrig sett någon vid den här tiden på natten. Men det som gjorde mej mest förbannad var att jag inte kände mej trygg i min egna fristad, dit jag brukade gå för att söka frid eller att behöva en plats att tänka igenom saker och ting. Stegen hade avdunstat, jag kände inte av den där iakttagelsen längre. Om det hade varit någon här så var han eller hon nu försvunnen. Mina muskler började slappna av en efter en. Till slut var jag så av slappnad så att jag satt mej ner på det vanliga stället. En gulbänk, med gröna prickar. Det var lugnt, precis som det ska vara på den här platsen. Ända tills jag hörde röster, rösterna kom från andra sidan busken. Jag gick dit för att kolla, som vanligt mina vanliga impuls. Jag såg 4 killar som inte verkade vara mycket äldre än mej. Den ena var lite kraftig och hade på sig en beige rock. En annan verkade vara ganska tränad för att det syntes igenom hans skin jacka att det fanns lite extra där. Dom andra två såg lika dana ut. Brons färgat och och glas ögon. Och båda hade på sig en vit jacka. Sen såg jag hur den kraftige killen tog fram en pistol och sköt den rätt så söta killen med skin jackan. Jag flög bakåt, jag hörde hur några av killarna sprang iväg men även det som gjorde mest ont var hur jag hörde kille som blev skjuten hest ropa efter hjälp medan han ansträngde sin att andas. Jag ringde polisen från en telefon kiosk men lämnade inga uppgifter om mej själv. Sedan stack jag hem. Jag hoppades att killen klarade sig, men jag ville inte bli inblandad i något.

 

 

Nästa dag i tidning läste jag att det var en ung kille som hade blivit skjuten i parken under natten. Mannen hade jobbat som polis i 3 år och var ute på en uppgift  han fått av sin chef. Mannen visste inte vilka männen var och hade inte sett några andra i närheten. Men han sa även att dom betedde konstigt. Det såg ut som att dom spionerade på någon, om så var fallet så han jag inte se på vem innan jag blev skjuten. Jag hoppas bara att den personen mår bra. En person från det fenomina könet hade kontakta polisen och meddelat att han blivit skjuten. Vem den kvinnan är vet dom inte. Men dom vill gärna ha kontakt med henne. För honkan ha fler uppgifter att lämna en är rapport  menar Lucaz Blacch. Vare sig hon söker sig till oss eller inte så är jag evigt tacksam mot henne, hon räddade mitt liv, och är kanske inte medveten om det. Men det som oroar Lucaz mest är att det kan vara den kvinnan som vart det riktiga målet under kvällen, säger Lucaz under en intervju. Vet du något on männen eller har du rört dej kring parken under går natten kontakta polisen. All information är viktig. Och mest av allt vill vi får reda på vem den mystiska kvinnan är som räddade lucaz.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0