Ett bortglömt liv..elr?
Hela jag darrade, inte för kylan. Utan för den iskalla känslan mannen omgav sig. Han hade ett vänligt leende på läpparna men hans stora gröna ögon hade så mkt kraft i sig, så att det där leendet så barnsligt ut på han. Han hade en stor över kropp med muskler, men det täckte en stor svart skjorta. Han hade mörka jeans och ett par svart skor. Han verkade ha full koll på alla i rummet, han stirrade ut bland alla människorna med en äcklad blick. Han märkte nog att jag tittade på honom för att han hade vänt sig om och kollat in rakt i mina ögon. Nu rös jag igen, men den här gången av känslan att bli illa däran. Jag kollade hastigt bort igen. Men jag kunde inte släppa tanken vem han var?
Han verkade inte känna någon, och verkade samtidigt lite för gammal för att vara här. Musiken var hög, så jag kunde inte riktigt koncentrera mej på att tänka. Jag hade kollat bort i några sekunder och när jag kollade igen, så stod han så nära så att jag kunde höra hans andetag. Han viskade något till mej, det var ganska otydbart så han log och verkade upprepa samma sak för mej igen. Sen gick han bara, utan att vända sig om. Med en enda mening så hade han förstört min kväll.
Linnea är en tonåring som försöker att komma underfund med sitt liv efter att den några år pojkvännen Alex försvann. Ingen har vetat vart han var, man har slutat prata om honom. Och nu kommer den där mannen och säger att han vet vart han är. Men att han inte är sig själv längre. Vem var mannen? Vart var Alex och vem är han nu?
